Du har mitt ord

Det är livsfarligt att lämna ifrån sig makten över sina ord.
Ord har enbart med kontext att göra.
Och om man tillåter andra att plocka omkring med ens ord och pussla in dem i en annan kontext så har man vips trollat fram något annat.
Aldrig mer öppnar jag munnen och låter någon plocka omkring därinne.

Oförmåga

Hur fattas beslutet?
Cirkelgången. Hon kommer tillbaka till situationen hon alltför väl känner igen.
Det verkar som kroppen fattar beslutet åt henne, tänker hon. Alltid beredd att låta någon annan del än hennes medvetna tanke bära ansvaret.

Måste våga leva vidare med sig själv. Någon gång måste hon våga till slutet och ända ut. Och det kärleken är. Ge sig in i det som nog kan bli en kärlekssång.

Cirkelgången. Att hamna i samma försvar och flyktkänsla. Felet att vilja ut. Det skär och skriker i kroppen. Jobbar för att trycka tillbaka. Ha dörrarna öppna och låta den friska vinden blåsa över kroppen. Fylla själen. Lyfta så att det finns ett jag. Men vanan och den upplevda förväntan att stänga dörren när hon går in sitter i, och luften tar så lätt slut.

Oförmåga

Social inkompetens

det surrar omkring mig.
jag kan inte delta.
står och tänker att jag verkligen borde säga något.
och ju mer jag tänker desto längre bort försvinner orden.
munnen känns stel och stum.
halsen torr.
på grund av omständigheterna kan jag inte gömma mig bakom baby.
det skulle se ut.
han pratar lätt och ledigt.
rör sig mellan människor
kastar då och då en frågande och lite orolig blick åt mitt håll.
när ingen ser.
jag stjälper i mig det sista av vinet. drar på mig jackan och stövlarna och ger mig ut i snöyran.
efter några steg piper telefonen.
"stå alldeles stilla så kommer jag snart och räddar dig"

ditt liv mot mitt

det som var tänkt att endast finnas i mellanrummen blev något permanent. ett eget liv. skarpt läge. du måste välja.
jag väljer honom.
mellan svettiga lakan väntar vi ut vårt val. han ligger naken och stryker mig över håret.
tända ljus inne. mörkt ute.
en sömn som befriar från våndorna.
och en känsla av att mitt liv sakta återvänder till mig.
i takt med att mitt val blir verklighet.
livet så skört.
valen så svåra.
men hans ögon fortsätter skratta av lycka. i vemodet.
lycka över att jag är där. och att han är där.
över den stora sprängande känslan.
som fortsätter vara bara vår.

Hur det hänger ihop

mitt i konversationen

Professorn: - Barn är så mysigt charmiga. Typ. Och vuxna blir så mysigt glada av barns mysiga charm. Och vi lätt störda, som blir kåta när vi borde grina, finner de vuxnas glädje över barns glädje en källa till förundran, kanske till och med roande.
Jag: - Men jag tror ändå inte att det är korrekt att vara kåt under de här omständigheterna.
Professorn: - Jag tror jag fattar vad du menar. även om jag misstänker att just kåtheten är precis den rätta känslan, och att din barnmorska nog någonstans skulle - eller åtminstone borde - hålla med.

Professorn

Min baby är professor.
Filosof.
Han går till jobbet med papper och penna.
Han skriver saker jag inte förstår. Men beundrar.
Min baby ser ut som en pojke. Han tittar på mig med öppen blick. Han drar mig i håret och tvingar mig att se. Min baby köper hem påsar med mandariner och bananer. Kokar kaffe och säger att imorgon kommer allt vara bra. Bäddar ner mig. Släcker lampan. Tar sitt block och sin penna och går.
Och jag vet att han förstår mig.

mitt mellanum

det här är mitt mellanrum.
där jag hamnar när det runtomkring stillnar.
här är du.
vi finns bara i mellanrummen. när jag lyckas tysta ljuden i mitt liv. och lyssna till en del av mitt hjärta.
i mellanrummen hörs sången från min kropp. som dina fingrar spelar fram. hörs mina ögons leende. som dina ord skapar. i mellanrummen porlar luften lätt. fuktig.
i mellanrummen är jag.