Min baby är professor.
Filosof.
Han går till jobbet med papper och penna.
Han skriver saker jag inte förstår. Men beundrar.
Min baby ser ut som en pojke. Han tittar på mig med öppen blick. Han drar mig i håret och tvingar mig att se. Min baby köper hem påsar med mandariner och bananer. Kokar kaffe och säger att imorgon kommer allt vara bra. Bäddar ner mig. Släcker lampan. Tar sitt block och sin penna och går.
Och jag vet att han förstår mig.
lördag 12 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar