torsdag 7 januari 2010
Ett meddelande i rätt tid 2
"Vi leker. Med stort allvar. När allvar behövs. Du är min flicka. Lite pojkig. För att på ett ögonblick bli min kvinna. Som jag aldrig kan få nog av."
Ett meddelande i rätt tid 1
"Jag vill har dig hela vägen. Din blick i min, din mage mot min. Dina bröst mot mig. Och din humor, och glädje och ditt sätt att försöka dämpa ångesten över att allt inte blev rätt. Jag älskar det. Och dig."
Två halvor blir inte en hel
Han håller ned mig med sin tyngd. Kramar mitt bröst.
En åder pulserar i hans tinning och tårar rinner ur hans vackra ljusblå ögon.
Professorn: - Det här var inte vad vi kom överens om. Vi har lovat varandra att det inte det slutar så här.
Jag känner att jag vacklar. Mitt beslut skulle ju stå fast?
Jag: - Men de är så små.
Jag hackar och väser.
Professorn:- Ja. Och de blir inte lyckligare av att du är olycklig. Det här vet du. Så här är det.
Så rätt. Naturligtvis har han så rätt.
Igen.
Men jag famlar runt. Och vill vara mer.
Räcka till lite mer än nu.
Det sliter mig i två delar. Två halvor som inte blir en hel. Mer än korta stunder i mellanrummen. I mellanrummen med honom. Och i mellanrummen med änglarna.
En åder pulserar i hans tinning och tårar rinner ur hans vackra ljusblå ögon.
Professorn: - Det här var inte vad vi kom överens om. Vi har lovat varandra att det inte det slutar så här.
Jag känner att jag vacklar. Mitt beslut skulle ju stå fast?
Jag: - Men de är så små.
Jag hackar och väser.
Professorn:- Ja. Och de blir inte lyckligare av att du är olycklig. Det här vet du. Så här är det.
Så rätt. Naturligtvis har han så rätt.
Igen.
Men jag famlar runt. Och vill vara mer.
Räcka till lite mer än nu.
Det sliter mig i två delar. Två halvor som inte blir en hel. Mer än korta stunder i mellanrummen. I mellanrummen med honom. Och i mellanrummen med änglarna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
